Jennie har redan så ingående beskrivit våra dagar i London, men jag kanske kan komplettera med någonting? Klämma in lite fler bilder kanske?
Torsdag: Vi anlände på Stanstead ca 17.00 och förundrades över hur fort allting gic
k och hur bra det flöt. Man behövde inte vänta särskilt länge på bagaget ens!! En timmes väntan är ju inget utöver det vanliga i min charter-värld. Jag och Jennie (ok Jennie) fixade bussbiljetter så vi kunde ta oss till vårt hostel, Piccadilly Hostel närmare bestämt. Efter många oroligheter beträffande bussbiljetterna kom vi fram till att det var rätt och hamnade på rätt buss. Vi tänkte stiga av i Victoria, men vi bestämde oss i sista sekund för Marble Arch. Eftersom vi gick av tidigare än bestämt fick Rickard krypa in i bussen och hämta vårt bagage (Vaddå Jennie och jag har ju känsliga knän) och alla resenärer fick se vad då såg ut som Rickards stringkalsonger.Vi tog sedan tu
nnelbanan, för att sedan efter två hållplatser byta till en annan tunnelbana. 2-5 minuter mellan varje. DET kallar jag flyt. Ändå var tågen fullproppade. Väl framme vid hostelet fick vi veta att hissen var trasig 
och att vi bodde på FEMTE våningen. Tilläggas bör att den var trasig hela semestern. Vårt rum var undefär lika stort som halva vår toalett, men där fick plats två våningsängar, ett handfat och fyra gladlynta svenskar. Ingen tid fick spillas. Nu drog vi på oss de lite tjusigare kläderna, bättrade på ansiktet, drog till Soho (gångavstånd, gångavstånd!!) där vi käkade på italiensk restaurang. Jag åt pasta, Jennie och Rickard kyckling med världens godaste pommes-frites (Jennie tyckte att de smakade som Findus ugns-pommes-frites) och Martin en blodig stek. Han var mycket nöjd. Sedan drog vi vidare till några pubar och drack i goda vänners lag.Fredag: Rickard satte klockan på 8.30 och vi bestämde att det kunde vara en god idé att äta fruksot på hostelet. Väl nere i "restaurangen" upptäckte vi att det inte alls var en god idé och drog istället t
ill starbucks där vi åt världens dyraste frukost. Vidare visade Jennie upp oss till Oxfordstreet och till alla affärer. Martin fick köpt en halsduk och Rickard en nyårs-skjorta + slips. Halmey's är en fem vå
ningar stor leksaksaffär. OJOJOJ!! Jag hade nog vart kvar än om inte Jennie hade varit lite prillig i brallan. Då Jennie har lika mycket is i magen som en bras-kamin lunkade vi upp till Dominion Theatre och hämtade ut biljetterna som vi hade köpt via internet. Vi skulle på kvällen gå och se We will rock you", en Queen-musikal. Väl efter biljetterna var uthämtade; strålade Jennie som en julgran och var på underbart humör resten av dagen. Vi drog till Tottenham och åt en god middag. Jag åt Fish n Chips och de andra hamburgertallrik, vilket var smaklökarnas höjdpunkt för alla under resans gång. Martin var extremt nöjd.Vi gick sedan vidare till Covent Garden, vilket är en gullig marknad under tak. Kalla och lite småstressade bestämde jag och Jennie oss för att det var dags att bege sig till vårt rum för att fräscha upp oss inför musiklen kl 19.00. Killarna stannade kvar en stund, köpte lite godis och hade mysigt tillsammans. Jennie och jag hann t.o.m. sova innan vi började sminka oss. Jag var hela tiden lite orolig för Martin, då han försvann hela tiden. Antingen för att han tog kort eller filmade och inte höll koll på vart vi tog vägen, eller för att han plötsligt såg ett bageri och sprang in och köpte ett eller flera wienerbröd. Men allt gick bra och pojkarna kom tillbaka tillsammans. Rickard hade även bunkrat upp med whiskey från en pittoresk affär vi var inne i innan vi gick till Covent Garden.
Musikalen var fantastisk. Jennie grät och Martin somnade i andra akten. Det var värt varenda krona! Efteråt gick vi ut och åt, även denna måltid på ett italienskt ställe. Rickard åt pizza, Jennie och jag ceasarsallad och Martin en blodig stek. Han fick ingen sås och var ganska men inte överväldigande nöjd. Efter detta var vi trötta och slocknade som små grisar i våra sängar.
Lördag: Klockan ringde 8.30 och Martin började dagen med att kolla sina aktier. Vi andra tog på oss våra kläder, gjorde oss i ordning och väntade på Martin. När vi kommit ner på stan åt vi i vanlig ordning en svindyr frukost varpå min syster ringde och kungjorde att hela min familj var vid Piccadilly. Vi slog följe med dem till Harrods, som enligt min mening var helt fantastiskt. Synd att det var så knökat med folk. Christmasworld glömmer jag aldrig! En stor sal, PROPPFULL med glittrande julpynt och leksaker. Efter detta gick vi och käkade på en m
ysig pub. Jag och Martin åt hamburgertallrik, Jennie lasagne och Rickard en rumpstek. Vi var mycket nöjda.Efter detta gick vi till Hyde Park, Buckingham Palace, London eye, 10 Downingstreet och till höjdpunkternas höjdpunkt: BIG BEN!!
Efter detta gick vi till en liten pub där killarna drack sig lite fulla, Jennie skällde på dem och sen gick vi och handlade. Vi skulle nämligen träffa Jennies kompisar från Polen. Dessvärre var de sjuka så det blev inte av. Jennie kände sig lite nere, la sig o
ch sov en stund medan ja
g gjorde mig kvällsfin, Rickard läste en brittisk tidning och Martin löste Rubicks kub för femtioelfte gången.Efter att ha viftat lite med alkohol under Jennies näsa kände hon sig fit for fight igen. Vi förfestade lite på rummet med salt and vineager-chips (sorry Rickard, du kunde ju inte veta) och rosévin. Efter detta blev det en hightech-bar följt av en nattklubb. Nattklubben liknade inget jag hade sett förrut, den var mycket speciell och spelade grym musik fram till klockan var ca 01.00. Så precis efter att jag hade pressat ner en tequila (tack gumman) och med nöd och näppe undkommit vometering, kände jag mig redo för att skaka mina lurviga. Men då hände plötsligt någonting. Den innan så perfekta dansmusiken förvandlades till någon oigenkännligt techno-jazz-skit-dunkadunka. Jag blev mycket upprörd, lämnade mitt fulla glas vin och marcherade ut därifrån.
På vägen tillbaka står det en man och jammar med sin saxofon och Martin börjar ryckas med. Snart står han i mitten av en liten ring och dansar för kung och fosterland medan jag står och försöker gömma mig i ett hörn. Mest pinsamt är ju att Martins dans påminner om en blandning av roboten och kosackdans. Tillslut lyckas vi i alla fall dra honom därifrån och upp till rummet. Väl framme somnar han med kommentaren: Elin, du kommer att vara SÅ bakfull imorgon.
Söndag: Vi var alla lite sega idag, men Martin var segast av oss alla. Rickard fick lite panik och gick innan vi var klara för han ville hinna shoppa. Till hans stora förtret märkte han att inga affärer var öppna och lunkade moloket tillbaka till oss. Vi åt frukost på subway, och GOTT var det. Tur att kedjan finns i Sverige. Vi gick lite i affärer, åt en thai-buffé där jag brände bort smaklökarna i någon
chilli-turbo-super-sallad och fick därmed äta "neutraliseringschips" tills det nästan sprutade ur öronen. Martin och Rickard skyndade iväg till fotbollsmatchen och jag och Jennie fotade iväg till Topshop där vi hittade klänningarna
med stort K som ska bäras på nyår. Vi gick tillbaka till rummet där vi sov tills killarna kom hem, glada i hågen, och gjorde oss reda att äta middag. Vi gick till ett ställe som hette Planet Hollywood. Första intrycket var ett berdövligt skränande med hög musik och skum belysning. Men det var som med alkohol, man lärde sig att tycka om det och snart älskade jag det. Jennie fick sin Cole-slaw med pasta, Rickard tog en hamburgertallrik, jag någon lasagne-grej och Martin en blodig biff. Han var ganska nöjd. MYCKET nöjd var han över sin cocktail han beställde. Jag beställde också en och det var något av det godaste jag någonsin druckit. Ett bra ställe med en svenska som serverade oss.Vi gick sedan hem och la oss för att sedan gå upp kl 02.50. Vi gick till bussen som tog oss till flygbussen som tog oss till flyget som tog oss till flygbussen som tog oss till centralen som tog oss till bussen och sen var vi hemma!! Så här sitter jag nu och äter upp det sista av min Cadburychoklad och ska snart gå och ta på mig. Det var en UNDERBAR resa!!
Puss och kram på er alla!!
